Fling i vårt fönster

Så här såg det ut när jag tittade ut genom vårt vardagsrumsfönster i morse. En grå dag, men ändå så vit. :) Det är trevligt att bo i stan och bara se träd och snö. Det enda hus som syns när man sitter i vårt vardagsrum är grannens röda Västerbottensgård (1800-tal). Och det är bara mysigt. Vi har t o m ett stall på vår gata. För ytterligare på-landet-känsla. Där bor tre islandshästar. Jag blir lika glad varje gång jag sitter i soffan och ser när de skrittar förbi.   

Stjärnan är egentligen en snöflinga. Den heter Fling och kommer från Bsweden. Design: David Taylor. Vi har den vita, 50 cm. Det är lika härligt att hänga upp vår Fling varje år. Snacka om att hålla i längden. ♥

Foto: Annika Persson, Flex Inredning.

Vardagsrealism eller katt i skål

Från tjusigt pynt hos Svenskt Tenn till vardagen hemma hos familjen Persson.
Sötaste Nonis i en glasskål som vi fick när vi gifte oss. Vad den gör ovanpå en oprydlig tidningshög kan man ju undra? Det gör jag ialllafall. ;) Golvet då? Den inte jättesnygga plastmattan som vi har i köket ska snart bytas ut mot ett nytt golv. Det ska gå i grått. Ljusa och lite mörkare rutor är det tänkt. Så, lite vardagsrealism. Ostylat, som få bilder på en inredningsblogg. Det kanske kan bli mitt signum? ;) Y

Foto: Annika Persson, Flex Inredning.

Kvällsmys

Våra fina små sötskruttar; Nonis och Ville. De har förstås ingenting med inredning att göra, men de höjer definitivt mysfaktorn här hemma. Sover i sängen? Åh nej, inte gör de det inte! ;) Maria ville se fler kattungebilder. Det kommer säkert fler framöver. Y

Foto: Annika Persson.

Min favoritvas

En av mina absoluta favoriter här hemma, är den här urnan från Upsala Ekeby. Jag har skrivit om den förut. När jag hittade den var den täckt av smuts. Jag rengjorde den noga och då blev den så här fin. Just nu känner jag mig lite orolig. Funderar på att gömma bort den ett tag. Vår lilla katt har nämligen fattat tycke för vasen. Hon vill gärna balansera på den och även klättra ner i den. Gömma undan eller jaga bort kattunge (om och om igen). Det är frågan? :) Y

Foto: Annika Persson, Flex Inredning.

Nonis och kuddarna

Fler bilder hemifrån var det ja. När jag frågar vad ni vill se mer av på bloggen, så är det just bilder från vårt hus. Jag förstår det och det ska bli mer av den varan. Saken är den, att just nu så håller vi på och fixar en hel massa med huset. Både utvändigt och invändigt. Det finns helt enkelt inte så mycket att visa. Eller rättare sagt, det är för rörigt här.

En liten ögonblickbild kan jag bjuda på iallafall. Lilla Nonis är sällan stilla, förutom när hon sover. Här tittar hon på Ville-hund och står stilla i några sekunder. De små tassarna vilar på en Mademoiselle-kudde från Mairo. Lisa Bengtsson fina mönster. Kudden med fågeln kommer från H&M Home. En totalt ostylad bild. ;) Y

Foto: Annika Persson, Flex Inredning.

Trevlig helg!

Den här lilla raringen har flyttat hem till oss. Nonis, 12 veckor. Det är så mysigt att ha katt igen, tycker vi. Jag startade den här dagen med att träffa en kompis nere på stan för frukost och en massa prat. Sedan lite shopping och lunch med maken. Jag fyndade en liten skål från La Shelf på Designbutiken. Jag gillar att duka med blandat porslin (keramik). Skålen blir perfekt till småplock eller kalla såser. Foto kommer. Hoppas att ni har en fin lördag! Kram Y

Foto: Annika Persson, Flex Inredning.

Ville

När jag ändå är inne på tema charm; hemma hos oss bor en charmig liten typ. Vår Cavalier King Charles spaniel Ville. Just nu ligger han på golvet med sina bakben på min ena fot och snarkar skönt. Jag är uppväxt med hundar och katter. Min mamma älskade djur och tog gärna hand om hundar som "blev över".

Jag kom på min lilla voff här om dagen. Sittandes på bordet! Vet inte vad han fick för sig? ;)Bordet är gammalt och stolarna är fynd från Ica Maxi. De ingick i ett paket med sex stolar och ett bord, men i slutet av sommaren så fick vi köpa 8 stycken stolar till fyndpris. De är både snygga och sköna. Ett riktigt bra köp! I bakgrunden skymtar en, inte så charmig, studsmatta. :) Y

Foto: Annika Persson.

Tulpaner och illustration

En liten titt hemma hos oss. Jag gillar att fynda. Gärna till halva priset. Vem gör inte det? ;) Vasen på bilden fanns hos Mio. Jag gillade, men tyckte att den var lite väl dyr. Men några veckor senare, så var den nersatt med 50 %. Den är nu min favoritvas. Tung, rejäl och rymmer många tulpaner. Tulpanerna har jag köpt på Coop Forum. De kostade 29.90 för 10 stycken. Jag köpte två buketter och blandade till en stor.

Buketten står på vår gamla kista (från 1802), som agerar sidobord i vårt vardagsrum. Kistan har jag ärvt av min mamma. Allt jag vet är att den kommer från morfars sida. Korgen har jag köpt på en inredningsbutik här i Umeå. Den samlar senaste tidningsskörden. Den fina illustrationen har jag beställt från Family Living för något år sedan. Det är Camilla Fuchs som har illustrerat. Den är härligt knasig. Ett rum med vackra tapeter och rosor passar en inredare. Och ett kylskåp med balettkjol. Varför inte? :) Y

Foto: Annika Persson. 

Huset en vinterdag

Vårat hus i vinterskrud. Nu har snön nästan smält bort från taket. Jag gillar hänget på burspråkstaket. :) På bilden är det så mycket snö att man inte ens ser källarvåningen/grunden. Den är grå just nu, men ska bli svart. Burspråket "hänger" - det står inte på marken, som det ser ut på bilden. Huset ser dessutom ljusbrunt ut på bilden, men det är mörkt brunsvart. Till sommaren ska vi bygga en ny trappa och snickerierna ska få ny vit färg. Lovar närbilder på snickarglädjen när den är målad. Det finns små hjärtan både här och där. Fint, utan att bli för gulligt. Här och här kan ni se huset i fler vinklar och med bättre färgåtergivning. Y

Foto: Pappa.

Trettondag och tulpaner

De senaste dagarna har jag mest ägnat åt att ta hand om en liten sjukling. P- O, min man, är upptagen med bokslut på jobbet. Han sitter i telefonmöten dagarna i ända. Känns det som iallafall. :) Sonen är piggare nu, så imorgon är jag tillbaka på kontoret.

Om bara två veckor är det dags för Formex. Biljetterna till Stockholm är bokade och schemat håller på att fyllas. Det ska bli så roligt att se alla nya produkter och lyssna på intressanta föreläsningar. Och inte minst att träffa alla inredningsvänner och kollegor. Plus att jag tar med familjen den här gången. Maken ska jobba några av dagarna och sonen ska vara med sin farmor, faster och kusiner. Helgen har vi tillsammans.

Tulpantider. Mina tider. :) Jag älskar tulpaner. Jag köpte 20 röda tulpaner till jul. Det kändes nästan som lite tjuvstart, men åh, så fina de var. Mina vänner vet förstås att tulpaner är mina favoritblommor, så strax efter jul fick vi den här fina buketten. Och när den hade gjort sitt, så fick vi en ny bukett av andra vänner på nyårsafton. Men den får ni se imorgon. Ha en trevlig kväll! Y

Foto: Annika Persson.

Pynt och Ville

Bilder hemifrån var det ju. :) Här kommer ett lite mer personligt kollage. Finaste julpyntet har sonen gjort. En glad ängel som jag har stuckit ner i en blomkruka. Den står i köksfönstret. Och stjärngossen som ser ut som ett litet spöke. Den fina ljuslyktan med stjärnor har vi ärvt. Den kommer från Höganäs. Trägranen köpte jag när jag var i Stockholm strax för jul. Och så måste jag ju bjussa på ett kort på vår gullegris Ville. Här om dagen så somnade han på golvet med öronen så här snyggt arrangerade. :) Y

Foto: Annika Persson

Huset i advent

Och så en liten titt på vårt hus i advent. Snö, snö, snö... Härligt! Staketet har ni nog inte sett förut. Det är i metall. Svartmålat. Vårt hus är ett riktigt "julhus". Det är verkligen inte svårt att få till julstämning här. Huset kallas ju pepparkakshuset av många. Jag brukar säga att det bara är nonstop på taket som saknas. :) Y

Eget foto.

Ville

Jag läste på vk.se här om kvällen. När den här bilden dök upp så tänkte jag att "den hunden är väldigt lik Ville". Mycket riktigt. Det är ju vår fina Ville. Bilden togs i vintras när VK var här och gjorde ett reportage. Texten under bilden är intressant - läs här. ****************************************************************************

Jag har vuxit upp med hundar och katter. Vi hade inga djur när vår son var liten, men när han fyllde fyra år, så kändes det som läge att skaffa hund. Det blev världens sötaste cavalier. Att ha husdjur är bra för både små och stora. Om man har möjlighet. Jag skulle gärna ha fler. Y ****************************************

I looked in to vk.se the other evening. When I saw this picture, the first thing that came to my mind was "that dog looks a lot like Ville", our dog. And so true. It is Ville, our sweetie. This picture were taken last winter when VK visited our home. *************************************************************

Foto: Hanna Ericsson.

Ett hörn hos oss

Ett hörn i vardagsrummet. En bit efter att bilden tar slut (till höger) svänger burspråket ut. Det lilla bordet kommer från Indiska och är egentligen tänkt att ha utomhus, som planteringsbord. Brickan är av zink. Här har jag samlat vaser, en skål, ljuslyktor och ett foto på sonen. Allt vitt, svart och rött. Sonen har t o m svarta och röda detaljer på sin keps och t-shirt. Nästan väl matchat. :) Men nej, det fungerar.

Vasen använder jag flitigt till tulpaner, så den flyttar jag runt. Ljuslyktorna lyser fint på plats. Den stora glasvasen är en Ulrika Hydman från Kosta. Finns endast i begränsad upplaga. Den köpte jag till halva priset när jag jobbade på Duka. Jag gillar att den är så stor. Tar plats. Ulrikas tulpaner är inte trendigast just nu, men det struntar jag i. Jag gillar min vas. Så - en liten titt hos mig. Y

Foto: eget.

Korsstygnstavla

Apropå fina korsstygnsbroderier, så tänkte jag visa en tavla som jag tycker mycket om. Den här tavlan fick min mormor av sin mamma 1932. Jag tycker att den är alldeles underbar. Motivet, färgerna och den gamla ramen. Färgkompositionen känns modern med sitt svarta, blå och vita. Tavlan hänger i vårt sovrum och betyder förstås lite extra just för att mormor Wilma har broderat den. Y

Foto: Annika Persson.

En liten titt hos oss

Här är reportaget från vårt hem som publicerades i VK förra lördagen. Inte hela för det rymdes inte i min skanner. Kvaliteten är inte den bästa - matt tidningspapper gör inte underverk för foton. Och inte blev det bättre i skannern. Men ni får en liten titt iallafall. Texten är svårläst, men där står nog inga nyheter för er som läser min blogg. ******************************************************************************

Några kommentarer; den sida som ni ser av huset är den sida som inte är nymålad. Den står på tur nästa år. Huset är så stort att vi får ta det i etapper för att orka med. Vi skrapar nämligen trärent den här gången, så det tar sin lilla tid. Här kan ni se huset i sin nya färg. Och här ser ni färgen ännu bättre. Golvet är björk och det är inte så "gult" som det ser ut på bilden. Ja, det var väl det. En liten titt fick ni iallafall. :) Y

******************

Bilder från VK. Fotograf: Malin Grönborg.

Trädgårdsdag

Idag har jag och maken fixat med hus och trädgård. Det är ett jobb som aldrig tar slut. Jag har planterat lite mer. Hade egentligen tänkt låta bli, eftersom vi målar huset i år och ska bygga altan. Dvs; det blir ganska rörigt på tomten. Men idag så gjorde jag ett ryck och städade upp så gott det går. Ville tyckte att det var roligt att hänga med matte och husse i trädgården ett tag, men i längden så blev det nog lite trist. Först låg han i skuggan under studsmattan. Sedan hittade jag sötingen sovandes i en solstol. Y

Foto: Annika Persson.

Renoveringstankar

Tack för alla fina kommentarer om vårt hus! Det är en lyx att få bo i ett hus med så hög charmfaktor, men ett gammalt hus kräver sin uppmärksamhet. När vi flyttade in så var huset i stort behov av renovering. Det hade stått länge utan underhåll. Det har krävt mycket av oss, men nu börjar vi så smått snart närma oss en punkt där vi kan luta oss tillbaka lite grann. Och njuta. För tro mig; vi har många gånger använt oss av mantrat "det är charmigt, det är charmigt", för att orka med. :) Men allt arbete och alla kontakter med olika hantverkare har lärt mig mycket. Ovärderlig kunskap i mitt yrke som inredare.

När man ska renovera ett hus, så kan det vara bra att bo in sig och känna sig för. Lära känna sitt hus. Men det kan vara oerhört skönt att få allt renoverat och klart på en gång. Har man råd, så är det att rekommendera, tycker jag. Att hela tiden ha en renovering hängande över sig kan vara jobbigt och frustrerande. Speciellt om man har barn. Har ni barn, så renovera inte bort tiden. De växer upp så snabbt ändå.

Nu är det inte så många som har ett så gammalt hus som vi har, men det här gäller alla. Alla hus behöver underhållas och många gånger vill vi renovera när vi köper hus. Göra det till vårt eget. Fullt förståeligt. Mitt råd är planera noga, gör en budget och ta hjälp av vänner och hantverkare. En inredare kan hjälpa mycket. Börja med att beställa tid för en konsultation. Kanske räcker det - ni får de tips ni behöver för att själva gå vidare.

Oss inredare kan man anlita för små eller stora projekt. Det väljer man såklart själv. Vi tycker inte att något önskemål är för simpelt. Kom ihåg att vi är där för er skull - det är ni som ska få råd och bra tips. Det är era önskemål som vi ska förverkliga.Det är inte som på TV, där en del inredare har en tendens att "köra över" sina kunder för att bevisa att det "det är visst snyggt med orange", och liknande. :) Så, några tankar så här på lördageftermiddagen. :) Ha en fin kväll! Y

Foto: Annika Persson. (Snickarglädje på huset)

Vårt pepparkakshus

Vårt hus. Ett stort pepparkakshus från 1923. Nog för att det är lite snett och vint, som de flesta gamla hus, men så snett som det ser ut på bilden är det inte. Huset har både liggande och stående panel. Den vita fyrkanten är ett blindfönster. Det ska målas så att det ser ut som att det finns ett fönster där. Man gjorde så förr för att få en fin balans på fasaden. Och det måste ju få vara kvar.

Taket är ett svart bandkantat plåttak. Nygjort i gammal stil. På bilden ser ni skillnaden mellan den gamla färgen och den nya. Ny mörkare färg till höger. Vår alldeles egen blandning. Det blev jättebra! Y

Foto: Annika Persson, Flex Inredning.

Sebastian och Jorun

Godingen Sebastian myser i vår soffa. Sebastian är min pappas katt, som jag skrev om här om dagen. Ni ser väl den långa siamesnosen? :) Pläden, som Sebbis ligger på, heter Jorun och kommer från IKEA. En tunn, snygg pläd till ett riktigt bra pris. Y

Foto: Annika Persson, Flex Inredning. (Klickbar bild)